Podcast 
Allt fler data samlas in om lärande och undervisning. Ny teknik och digitala plattformar gör det möjligt att använda dem mer effektivt. Hur ser framtidsutsikterna ut när det gäller användning av analys och data om lärande? Marjo Keckman från Satakunta yrkeshögskola och Tomi Rautaoja från Åbo universitet diskuterar detta i podcasten. Projektledare Hanna Nordlund är moderator för podcasten.
Podcastens språk är finska.
Lyssna på avsnittet:
Textalternativ till avsnittet
Hanna Nordlund:
Välkommen till podden för projektet Digivision 2030, som fördjupar sig i hurdan framtid för lärande vi för närvarande bygger i Finland. Jag heter Hanna Nordlund och med mig har jag olika expertgäster. Det är här Oppimisen seuraava luku.
(Musik)
Hanna Nordlund:
I det fjärde avsnittet av podcasten Oppimisen seuraava luku pratar vi om att använda data i lärandet. Varför och hur data samlas in och hur data kommer att användas i framtiden i Finland och runt om i världen. Marjo Keckman, lektor vid Satakunta yrkeshögskola och studiehandledare inom kompetensområdet servicebranschen, och Tomi Rautaoja, forskningskoordinator vid Forskningsinstitutet för lärande analys vid Åbo universitet, har kommit för att diskutera dessa och mycket mer relaterat till data med mig. Det är trevligt att ha riktiga proffs i ämnet som min gäster här. Välkomna.
Tomi Rautaoja:
Tack.
Marjo Keckman:
Tack.
Hanna Nordlund:
Tom, du forskar om inlärningsanalys, så vad inspirerade dig till just detta ämne i första hand?
Tomi Rautaoja:
Tja, jag har alltid varit fruktansvärt intresserad av människan lär sig och vad som faktiskt driver det lärandet framåt och vad som stöder det. Det var förmodligen därför jag började med det här jobbet. Jag stannade vid universitetet redan efter mina magisterstudier som doktorand. Då var ämnet att lära sig ett främmande språk, vilket innebär att temat lärande har varit med mig länge. Inlärningsanalys är ett fruktansvärt intressant ämne i den meningen att det väldigt mycket synliggör inlärningsprocessen och vad som händer i den, vilken typ av saker som stöder och utmanar den, så i den meningen är jag i en mycket intressant position mitt nuvarande jobb då jag tittar på denna inlärningsprocess.
Hanna Nordlund:
Hur är det med Marjo, du arbetar som studiehandledare vid Satakunta yrkeshögskola. Vad tror du, kan vi idag använda oss tillräckligt av lärandeanalys eller är det mer av en framtida sak?
Marjo Keckman:
Jag tror att det ändå idag är lite av en het potatis. Nu har vi vaknat upp till det och det är ett intresseområde för oss. I framtiden kommer det redan att vara vardag och på något sätt hjälpa oss med hållbarhet och med att styra hållbarhet och lärande.
Hanna Nordlund:
Vi har redan sagt ordet inlärningsanalys flera gånger, så låt oss gå tillbaka lite till den mycket grundläggande frågan om vad inlärningsanalys egentligen betyder och varför vi samlar in data relaterade till lärande. Börja du, Tom.
Tomi Rautaoja:
Ja. Tack. Om vi börjar med någon form av vanligt förekommande definition, är inlärningsanalys undersökningen, analysen, mätningen av inlärningsprocessen, vars mål vanligtvis är att få oss att bättre förstå det lärandet, inlärningsprocessen och också kunna utveckla det på något sätt. Personligen ser jag det naturligtvis som ett vetenskapsområde. Inlärningsanalys studeras mycket idag i högskolor. Ur ICT-perspektiv utvecklas också olika lösningar till det. Men utöver det så är den kanske viktigaste aspekten de vardagliga aktiviteterna som äger rum i utbildningsinstitutionerna. Lärarna samlar in information om elevernas lärande, om processen, om hurdana utmaningar det finns och vilka åtgärder som kan vidtas för att ta itu med dem.
Hanna Nordlund:
Vill du, Marjo, fortsätta här? Tomi började lite där, men utveckla du lite på vilken typ av data vi samlar in idag om elever och lärande i högskolor? Vilka uppgifter har vi redan?
Marjo Keckman:
Tja, enligt min mening har vi verkligen mycket data, som vi använder och som vi samlar in, men om vi vet hur vi ska använda dem på rätt sätt. Om man tänker på det, att ja, först och främst själva grunderna för lärande, betyg och kursåterkoppling och återkoppling på uppgifter, då kan AVOP-svaren efter studierna och karriäruppföljningsundersökningen vara den informationen. Vi har en enorm mängd data, men hur vi använder den för att utveckla vårt eget lärande eller undervisning och vägledning är enligt min mening det som fortfarande behöver fortsätta och klargöras.
Hanna Nordlund:
Det låter precis som att vi just nu på sätt och vis befinner oss vid en brytningspunkt. Vi pratar enormt mycket om data just nu, och dataekonomin är verkligen ett av de heta teman just nu. Ni sa också själva just att vi har ganska mycket data. Vet vi hur vi ska dra nytta av dem. Marjo, du sa redan att det kanske i framtiden kommer att bli vardagligt, men inte ännu. Vilken typ av förändring är vi egentligen på väg mot just nu, och vilka är de saker som bör uppmärksammas?
Tomi Rautaoja:
Enligt min mening har vi nu tagit en mycket bra start för att använda inlärningsanalys. Det vill säga, olika utbildningsinstitutioner använder redan mer och mer inlärningsanalys och det expanderar år för år. Men kanske kommer det fortfarande att finnas dessa brytpunkter. Åtminstone ur min synvinkel finns det fortfarande många skillnader mellan utbildningsinstitutioner när det gäller hur aktivt analysen används, och även inom institutioner finns det säkert många skillnader i hur till exempel olika enheter använder det, hur mycket. Fördelarna skulle vara tillgängliga för alla, men om alla ännu kan använda det på ett sätt som gör det mesta av det, är jag inte helt säker på. Sedan finns det en annan brytpunkt som jag ser, som kommer att finnas i framtiden, och då är det direkt relaterat till analysen också. Mycket av den analys som för närvarande används i utbildningsinstitutioner är så kallad beskrivande analys. Den speglar liksom lärandet bakåt. Vad har hänt i min kurs hittills. Men det finns även många andra typer av analyser. Vi kan prata om mer avancerade former av analys, till exempel förklarande analys, som redan tenderar att berätta lite om varför sådana och sådana saker har hänt i min kurs. Det finns prediktiv analys, som istället för att se bakåt, redan försöker förutsäga lite om vad som kommer att hända i min kurs. Och sedan finns det också den här typen av normativ, eller kanske jag hellre pratar om rekommendationsanalys, som redan tenderar att ge lite råd eller fungera som en vän till läraren eller eleven. Vad du bör göra för att få det bästa resultatet under kursen.
Hanna Nordlund:
Så på ett sätt, istället för att titta backspegeln, behöver vi lära oss att se framåt mer och kanske söka stöd för hur saker också kan förändras.
Tomi Rautaoja:
Ja, eftersom jag tror att det öppnar nya möjligheter, till exempel genom att kunna identifiera stödbehov i gruppen ännu tidigare.
Hanna Nordlund:
Här kom riktigt bra saker nu. Tomi, du tog redan upp just dessa fördelar och ni båda tog upp frågan om huruvida man kan dra nytta av dem. Låt oss gå lite djupare in i dessa fördelar för ett ögonblick och prata lite om hur eleven drar nytta av den inlärningsanalysen. Kan du börja, Marjo?
Marjo Keckman:
Ja. Jag tror att det skulle vara ett verktyg för studenter och elever i framtiden, att det skulle vara lite som sådan där life design. Du kan planera ditt eget liv mer noggrant. I handledningen använder man denna life sedign och det tankesättet, men det innebär också, förutom att öka sin kompetens, också välbefinnande och karriärvägledning eller sakerna i inlärningsanalysen, i allt. Ta till exempel en utbildningsperiod, så bara det hur det kan tjäna karriären, vilken riktning jag vill gå i. Eller relaterat till välbefinnande, hur jag fysiskt skulle klara av jobbet eller något annat. På något sätt dessa alla tillsammans. Analysen skulle vara ett verktyg. Om man tänker på fysisk kondition, till exempel om du har en stegräknare, då kan du se hurdan kondition du har eller om du följer din hjärtfrekvens så ungefär samma sak där. Det är ett arbetsverktyg som visar riktning, men det berättar inte allt. Det behövs också självkännedom.
Hanna Nordlund:
Kan inlärningsanalys också bidra till att förbättra självkännedomen?
Marjo Keckman:
Ja, absolut. Jag tror att eleverna ibland också är lite vilsna. De vet inte vad deras riktning är och vad de ska göra. Så det är verkligen bra att det finns ett så vägledande sätt, att de kan se sina egna riktningar och vart de kunde gå. Det kan vara av intresse. Jag ska gå och kolla det där kortet, och sedan kanske jag bestämmer vad jag ska göra efter det. Ja. Funkar.
Tomi Rautaoja:
Ja, och jag tror att det finns stor potential här, som ännu inte riktigt har låsts upp. Mycket analys har utvecklats genom åren bara ur lärarens eller ledningens synvinkel. Elevens perspektiv är ett som säkert kommer att betonas betydligt mer i framtiden. Och du beskrev väl just detta, att vilken typ av möjligheter det finns, att vad en elev kan få ut av analysen.
Hanna Nordlund:
Detta är ett intressant perspektiv i den meningen att det i Digivision är just att utgå från de lärande individerna som har valts som en central hörnsten. Du beskrev just att en elev faktiskt kan få ganska mycket stöd genom inlärningsanalys. Men hur är det med lärare då? Vill du, Tomi, öppna upp lite om vad som kan gynna en lärare ur synvinkeln att införa inlärningsanalys?
Tomi Rautaoja:
Ja. Det finns ju väldigt många olika fördelar med det. Kanske som jag ser det är en av de viktigaste fördelarna av detta slag till exempel just detta, som jag redan har nämnt, att vi bättre kan hitta utvecklingsområden. Det är möjligt att identifiera stödbehov och reagera på dem kanske lite tidigare än utan hjälpmedel. Men sedan är det naturligtvis också mycket prat om saker som att diversifiera bedömningen. Om vi har mer information som vi kan använda för att hjälpa till med bedömningen kommer det naturligtvis förhoppningsvis att ge åtminstone en bättre återspegling av den verkliga situationen. Med hjälp av analys kan läraren också kartlägga faktorer som påverkar lärande, till exempel frågor som rör elevernas välbefinnande, motivationsfaktorer, sådana här. Man hänger med lite bättre gällande dem och kanske också klarar av att svara till behoven bättre.
Marjo Keckman:
Jag skulle kunna lägga till att läraren också kan se de goda eleverna, och kan boosta dem framåt. Inte bara dem som har sackat efter, utan att du hittar dem som kanske har ett högre uppsatt mål eller vill gå snabbare. Man kan som lärare åtminstone ta upp det. Jag pratar också om sådana här tutor-lärare, som har sin egen grupp, som de vägleder. Där hittar man också sådana som har höga ambitioner. Ibland vågar eleverna själva inte lyfta frågan, så då får du som lärare ett verktyg för detta.
Hanna Nordlund:
Detta var faktiskt en ganska bra åsnebrygga till mitt nästa ämne, som jag ville prata med er om. Det har varit mer fokus på avhoppare och deras utmaningar, och utgående från det skulle jag ha frågat: kan inlärningsanalys också ge eleven en känsla av att storebror ser dig? Vilken typ av risker är förknippade med användningen av inlärningsanalys eller saker som du åtminstone bör vara väl medveten om när du börjar använda den?
Marjo Keckman:
Jag upplever att riskerna ligger i att man som student börjar titta enbart på resultaten. Man förstår inte vad man sist och slutligen vill. Eller om man tar data för långt kan det styra en studerande i någon viss riktning. Man är sin egen typ av person och det är de här och de här kurserna eller yrkena eller vad som helst som passar en bäst. Det vill säga man handleder för långt, och studenten kanske inte egentligen vill det, men hen kan inte identifiera det. Detta kräver tillräckligt med information för studenterna, så att de vågar eller kan avläsa informationen om huruvida riktningen är bra för dem. Men då är detta också en risk. Att hej, jag kan göra mer än bara det data berättar för mig.
Tomi Rautaoja:
Jag anser att vi redan har misslyckats lite ifall eleven får känslan av att storebror ser dig. Det viktigaste med att använda sig av analys är att hela tiden hålla processen transparent, så att den lärande också håller reda på vilken typ av data som nu samlas in och av vilken anledning den samlas in. Det ger den lärande en känsla av att, OK, här samlar vi inte information på ett dystopiskt sätt i övervakningenssyfte, utan bara att vi vill hjälpa hen att gå vidare och hen får också fördelar av informationen till sitt eget lärande. Du tog väl upp precis vad jag också tycker är den största risken med att använda analys, att om den används mycket ensidigt och okritiskt kan det lätt sluta med felaktiga slutsatser om hela ämnet. Därför bör analyser och maskiner aldrig ges en beslutsfattande status, utan slutsatserna och tolkningarna dras alltid av läraren, som är professionell inom sitt eget område och känner sina lärande bäst. När en sådan person är den som tolkar analysen är det osannolikt att vi kommer att gå så värst mycket fel. Men naturligtvis kräver det också att läraren har färdigheter att tolka analysen och förstår vilken typ av styrkor och svagheter den har. När allt kommer omkring berättar analysen alltid om de data som har matats in. Den kan inte ta hänsyn till andra externa frågor. Det är också viktigt för läraren att vara medveten om detta. Att det i den egna organisationen finns förmågor och möjligheter att använda analysen på rätt sätt.
Hanna Nordlund:
Ja. Vi kom naturligt till handledningstemat här. Analys kan alltså tillföra mycket till handledningen. Vad jag hörde från era anföranden nyss är det fortfarande den personliga relationen och läraren eller mentorn som går bredvid en som är det viktiga. Sedan kan stöd erhållas för det genom analys. Men hur ser du på just den här handledningen, att hur kan vi utnyttja inlärningsanalys ännu bättre just där?
Marjo Keckman:
På Satakunta yrkeshögskola har vi utnyttjat PowerBI som en metod eller ett verktyg för det ändamålet. Jag får all information om studenten på en gång, så jag kan se vilka som är avhopparna, vilka som kan ha utmaningar med någon viss kurs. Vad som kan göras om det går knaggligt, om det finns underkända prestationer. Men samtidigt kan jag också se vilka kurser som kommer till näst, som den lärande skulle kunna ta på nytt. Det vill säga, jag kan snabbt se allt möjligt, och det påskyndar mitt klickande och andra saker som jag annars skulle behöva leta efter på datorn. Nu kan jag fråga mer av eleven, spendera tiden på det. Om studenten inte är på plats kan jag skicka ett snabbmeddelande via e-post, beroende på vad studenten behöver för tillfället. Men jag känner att det är till hjälp. Det påskyndar arbetet och tar bort av det inte så viktiga arbetet samt ger möjlighet till möten.
Tomi Rautaoja:
Ja. Marjo har redan beskrivit fördelarna väl här. En tanke som jag också får här är att analys är ett ganska bra verktyg för just handledningsplanering, till exempel. Någon gång funderade vi på att göra analyser där vi skulle titta på kursbrickorna lite bredare och se hur studenterna där utvecklas och hur de beter sig. Där kunde man sedan hitta tendenser gällande vilka kurser som går hand i hand och hur kurser väljs, men också gällande utmanande kombinationer. Om vissa kurser påverkar varandra negativt om de är i en viss ordning eller så. Vi kan också titta på inlärningsvägen från ett steg högre upp och därigenom planera de större vägvalen.
Hanna Nordlund:
Och nu gav Tomi mig en annan lysande åsnebro till nästa ämne. Det vill säga, vi har redan pratat om det faktum att från lärarens synvinkel, ur elevens synvinkel, att vilken inlärningsanalys ger fördelar där. Men sen då, när det kommer till högskolans administration och förvaltning, vad ur deras synvinkel? Vi börjar nu komma till teman angående kunskapsbaserad ledning. I Digivision har vi faktiskt gått vidare till att prata om att kunskapsbaserad verkan bara för att vi skulle komma ihåg alla möjliga målgrupper. Men om vi nu talar ännu mer om detta ur synpunkten kunskapsbaserad ledning, vad säger ni om det?
Tomi Rautaoja:
Tja, enligt min mening erbjuder inlärningsanalys här möjligheter på samma sätt som för andra målgrupper. Kunskapsbaserad ledning har verkligen varit en så het potatis de senaste åren, och inlärningsanalys där erbjuder en värld av datainsamling och analys. Sist och slutligen tror jag ändå att inlärningsanalys är en metod eller ett verktyg för datainsamling. Och om man vill leda genom kunskap, eller som du väl uttryckte det, vill verka, då måste den kunskapen också finnas där, på basen av vilken dessa slutsatser tas och åtgärder görs. I ett skolsammanhang kommer den ofta genom inlärningsanalys. Under de senaste åren har det varit mycket mer fokus på detta också i Finland, att även inlärningsanalys kan vara användbart specifikt för ledningen. Och många av dessa ledningsfrågor är sådana som verkligen borde baseras på kunskap. Om vi till exempel tar frågor om välbefinnande och sådant, då kanske magkänslan inte är det bästa sättet att gå tillväga, utan det måste också finnas kunskap som stöd för beslutsfattandet.
Marjo Keckman:
Till det Tomi sa kan man lägga till att resursfrågor på något sätt är en sådan sak. När det blir känt för ledningen vilka kurser som är utmanande och det visas med siffror, kan det övervägas om mer resurser ska tilldelas dem. Borde man ändra på genomförandet, komma överens med läraren om pedagogiken eller vad man ska göra. Nu förändras våra studenter hela tiden, studentunderlaget, vare sig det är internationella studenter eller studenter från yrkessidan av andra stadiet som kan ha inlärningssvårigheter eller utmaningar. Så hur vi reagerar på dem. Till exempel gällande de första kurserna, kunde man spendera mer tid, mer resurser, så att de kommer till en nivå med vilken de klarar sig i tre och ett halvt år eller fyra år eller sex år framåt på den studievägen.
Tomi Rautaoja:
Ja. Samma sak märks mycket starkt på första och andra stadiet när man pratar med rektorerna om ämnet. Just de här resurs- och supportfrågorna, att hur kan man tilldela de knappa resurser som finns tillgängliga så att den bästa nyttan kan extraheras från dem. Ja, det här är en mycket relevant fråga just nu.
Hanna Nordlund:
Enligt min mening har denna diskussion just belyst det faktum att vi står på randen till ett sådant framväxande tema, där vi fortfarande ändå har en hel del arbete att göra för att få det att fungera i högskolorna. Vilken typ av förmågor kräver detta i högskolorna och hur borde de utvecklas?
Marjo Keckman:
Jaha. Vilken bra fråga. Förmågor. Detta kräver kanske entusiasm och på något sätt nyfikenhet. Jag har just lyssnat på Olli-Pekka Heinonen, och han säger att vi inte vet vad gott som kommer. Nu är bra, men det räcker inte i framtiden. Vi måste vara beredda att utvecklas och vara nyfikna och kanske ivriga och ibland ihärdiga i att hitta något nytt. Det nya får inte skrämma en, utan man måste vara nyfiken.
Tomi Rautaoja:
Ja. Riktigt bra sagt. Om detta ämne på något sätt är skrämmande kommer det naturligtvis att förhindra att det används i lärosätet. Kanske skulle jag själv se, gällande vilken typ av förmågor som krävs, att det är just en sorts analysläskunnighet. Att man förstår hur denna typ av analys tolkas, vilka fallgroparna möjligen är i tolkningsstadiet. Hur man kommer till de resultat som verkligen berättar om den faktiska situationen. Att man till exempel tar all omgivande information om gruppen och om inlärningssituationen i beaktande när man fattar beslut. Beträffande hur man uppnår detta i slutändan, så enligt min mening har vissa lärosäten börjat göra denna typ av policyarbete för inlärningsanalys. Till exempel har vi vid Åbo universitet ett sådant inlärningsanalysprogram, som publicerades för ett par år sedan, och där finns bra linjedragningar gällande vilken typ av mål vi har för inlärningsanalysen ur läroanstaltens synvinkel, vilken typ av principer styr dess användning, vad den används till, vad den inte används till. Faktum är att det också tas stor hänsyn till hur vi håller eleven involverad i hela denna process och hur hens rättigheter beaktas.
Hanna Nordlund
Hur är det då med kompetensutvecklingen, hur anser ni att den relaterar att ta in den här tematiken i högskolorna?
Tomi Rautaoja:
Det kräver just kompetensutveckling. Detta är fortfarande ett helt nytt ämne för många. Förmodligen lite så för många, kanske inte direkt läskigt, men det känns bara främmande. Det bästa sättet att svara på det är genom utbildning och gemensamma diskussioner, och därigenom ackumuleras kompetensen i enheterna och utbildningsinstitutionerna över tid.
Marjo Keckman:
Och jag tror på något sätt att man samlar på sig den kompetensen så att man helt enkelt vågar börja. Misstag kommer och det händer och sker. Lite som för Emil i Lönneberga. Man försöker och sedan får man se vad resultatet blir. På något sätt det faktum att det kommer så mycket mer information hela tiden att det inte går att först ha koll på den och först sedan börja göra saker, utan man måste ha modet att börja prova.
Hanna Nordlund:
Om vi då också tittar lite utanför Finland, vilka inspirerande internationella exempel känner ni till och vill lyfta fram här, som vi kanske kunde hämta inspiration från eller ta modell av?
Tomi Rautaoja:
Det skapas märkbara mängder praktiska användningsområden hela tiden. Detta är ett mycket aktivt område gällande det. Kanske skulle jag tänka på det ur synvinkeln att varje gång man betraktar sådana här nya saker, skulle man tänka lite på hur de passar in i den egna undervisningen. Vad behöver jag mer information om. Vilken typ av frågor har jag, som jag vill har svar på med hjälp av analysen. På ett sätt också huruvida det finns någon form av bevis på dess funktionalitet eller effektivitet. Det är alltid bra att titta på det också lite ur den synvinkeln. Men ett ganska intressant exempel, som jag stötte på för en tid sedan, vi talade om den elevorienterade analysen tidigare, så ett bra exempel på detta var ett analysverktyg för högskolor som fokuserade på studie- och självregleringsfärdigheter. Det är ett tredelat system. Den första delen gick ut på att ta den aktuella kursen och ta allt det arbetet eller de målen den hade och bryta ner dem i delmål och sedan schemalägga dessa. Så i princip planerades det hur man skulle slutföra kursen. Det andra verktyget var ett uppföljningsverktyg eller spårningsverktyg för studenten själv. Hen fick skriva ner vad hen faktiskt gjort under kursen, vilket naturligtvis förmodligen gav en intressant kontrast till den plan som gjordes tidigare. Och sedan var det tredje verktyget en inlärningsdagbok för arbetet under kursen. I den kan studenten reflektera över sin inlärningsprocess. Så jag tycker att detta är ett mycket intressant exempel på hur dessa verktyg också kan utformas på ett elevorienterat sätt.
Marjo Keckman:
På något sätt verkar det som om det kommer så många olika metoder och instrument hela tiden. Så vilka av dem kommer att leva vidare och vilka finns det belägg för för tillfället vet vi inte. På sätt och vis är Finlands ganska högutvecklat, enligt den känsla jag har just nu. Vi kan redan stolt bära kunskapen, och naturligtvis även ta några bra idéer från världen och utveckla dessa vidare. Jag kan inte nämna någon specifik internationell idé som vi skulle behöva ta hänsyn till här i Finland nu.
Hanna Nordlund:
Så om jag då frågar den vägen, att vilka exempel tror du skulle finnas här i Finland som vi kanske skulle vilja lyfta fram och ta till världen?
Marjo Keckman:
Tja, jag känner på något sätt att både det inlärningsrelaterade och det handledningsrelaterade, de metoder som utvecklas just nu, det finns så mycket som skulle kunna föreslås och exporteras till världen, att vad det är vi talar om. Jag kan inte säga något specifikt där heller. Sedan, naturligtvis, det rikstäckande, ja här finns det många olika typer av saker, men sedan internationellt, så olika utbildningssystem, att hur de passar in, vad som kan vara annorlunda än här, då måste man vara försiktig, för det som passar oss passar inte nödvändigtvis i andra länder.
Tomi Rautaoja:
Ja. Det är helt sant. Man måste alltid tänka på om det här verktyget nu passar det avsedda behovet. Men jag gillade, Marjo, tanken att vi på ett sätt är riktigt långt fram vad gäller analysen i Finland. Och kanske kan man tänka på det just på det här sättet, att vad vi kan ge till omvärlden eller internationellt.
Marjo Keckman:
Det måste sägas att det på något sätt finns en liten oro internationellt, att vissa fortfarande använder penna och papper, om ens det. Denna klyfta hotar att bli riktigt stor, men om vi kan hitta lösningar på det också.
Tomi Rautaoja:
Precis. Kanske har vi som pionjärer ett visst ansvar att föra denna värld framåt. Naturligtvis tycker jag fortfarande att penna och papper har en plats i undervisningen. Förhoppningsvis kommer elektroniska lösningar åtminstone inte helt att ersätta dessa, utan att vi får det bästa resultatet genom att kombinera dessa olika undervisningsmetoder och verktyg på ett mångsidigt sätt.
Hanna Nordlund
Ja. Dessa var bra avslutande ord. Med andra ord, låt oss hitta en balans och tänka på det så att dessa analysmedel förs in för att stödja de befintliga medel och verktyg som vi redan har på plats. Jag tycker att ni verkligen på ett bra sätt i den här diskussionen påpekade just att vi här har en bra möjlighet att ta det i riktning mot att lära oss att mer ta ett framåtblickande perspektiv och inte bara titta tillbaka genom analyser. Just att man kommer ihåg att detta gynnar många olika högskoleaktörer. Men jag tyckte mig åtminstone från Tomis tal höra att vi måste komma ihåg den lärande och den lärandeorienterade analysutvecklingen. Vi kan ge de lärande mycket stöd genom det och kanske självkännedom och då också stödja och underlätta handledarnas arbete. Vi tar tag i inlärningsanalysen med en entusiastisk och nyfiken, men samtidigt ihärdig attityd. Men det kräver också att man i lärosätena bestämmer analysen ska användas. Jag tycker också att det är viktigt vad du sa, Tomi, att även komma ihåg hur det inte bör användas, för att upprätthålla förtroendet. I Finland ska vi också också komma ihåg att vara stolta och medvetna om att vi har kommit långt med dessa frågor. Låt oss komma ihåg att vara stolta över vår egen expertis och över hur långt vi redan har nått, och sedan fortsätta det goda arbetet därifrån också. Detta var ett riktigt intressant och inspirerande samtal. Tack båda för att ni var en del av detta. Man kan fortsätta diskussionen om dessa ämnen på sociala medier med hashtaggen Digivisio2030. Jag heter Hanna Nordlund och det här var Oppimisen seuraava luku.